Adjö Munken, för nu
Eftersom det var sista dagen på praon idag tänkte jag göra en liten utvärdering. Alla som följt bloggen har förmodligen redan förstått att jag är nöjd med min prao. Och som tur är verkar alla nöjda med mig också.
Redan efter några dagar lärde jag mig att Monika gav en mycket ansvar och inte förklarade hur man skulle göra saker utan antog att man redan visste det. Så jag fick redan från början gå efter min känsla. Jag tror jag lärde mig väldigt mycket på just att själv få pröva mig fram tills jag klarade det och hela tiden ta egna initiativ. Förövrigt har jag lärt mig allt som det innebär att vara café biträde. Jag har lärt mig hur man handskas med kunder och kassan. Jag är nu även expert på hur man får kunderna att tycka att en macka eller sallad ser god ut. Det finns många knep! Men framförallt, jag lärt mig helheten av att varje dag gå upp och arbeta. Visserligen har jag gjort det gratis nu, och jag kan inte påstå att jag har ett allt för tungt arbete. Men ändå är jag helt slut när jag kommer hem på dagarna. Och att behöva sitta på ett trångt tåg varje morgon när man i vanliga fall tar en uppfriskande promenad (jag kommer se det som det från och med nu) är inget jag föredrar.
Det är med sorg jag lämnar Södermunken och beger mig tillbaka till skolans värd. Men det är förhoppningsvis inte sista gången jag slår upp Munkens dörrar på morgonen. Monika var nämligen så nöjd med mitt arbete att hon absolut ville att jag ska jobba helger hos dem i vår och att jag mer än gärna även fick sommarjobba där. Jag antog erbjudandet med glädje och lovade att höra av mig.
Jag är tacksam till alla arbetande på Södermunken som varit väldigt lättsamma och trevliga. Jag har känt mig mycket välkommen och har haft det grymt roligt. De bildar tillsammns en bra arbetsmiljö även fast det hela tiden kommer nya proa elever. Tack för dessa två veckor!
//Pauline
Munk historia :)
Munkens histora:
Redan vid första intrycket tyckte jag Södermunken verkade som ett gammalt mysigt café. Och jag misstog mig inte, Munken har nämligen funnits på söder sedan 1926 (!). Med undantag för ett fåtal renoveringar har det bevarats i samma skick sedan dess. Det är lite spännande att lyssna på de gamla tanter och farbrödrar som kommer in och berättar att de har andlat på munken i 50 år. Monika och Janne har ägt munken sedan 15 år och försökt skapa en bra blandning av det gamla och det nya. Vilket de värkar ha lyckats med om man tittar på cafés popularitet och vilken åldersblandning det är.
"Gud skapade kvinnan och mannen. Vem skapade munken?
vad är en munk! -Manlig medlem av klosterorden. -Flottyrkokt
bakverk av vetemjöl. -Kaj Munk 1898-1944. Dansk författare
och präst på Jylland. -konditori Munken som startade 1926 på
renstiernas gata 19 på södermalm i Stockhom."
Hårt jobb ger belöning!
Jag har nu lärt mig väldigt mycket, vilket personalen belönar mig med genom att ge mig mer ansvar. Jag får nu ofta stå i kassan själv och ta emot kunder. Något som är både läskigt och roligt. Jag har lärt mig vad de vanligaste bakelserna innehåller, heter och kostar. Något som är ett måste när man jobbar på konditori! De ger mig ansvaret att själv hela tiden söka upp saker som behövs göras och de behöver inte längre stå och instruera mig om vad jag ska göra. Något som känns väldigt skönt!
Jag märker hur jag hela tiden blir mer och mer erfaren av hur arbetet med att stå i butiken, städa serveringen, laga mat i köket och hämta varor på lagret fungerar. Jag hittar överallt och känner alla. Jag har lärt mig saker som vilken nyckel som passar vart och i vilket av kylskåpen t.ex gurkorna ska vara i. Små saker som ändå underlättar arbetet en hel del och gör att man känner sig erfaren.
Dessa saker är en stor del i att jag trivs mycket bra på min prao och känner att det verkligen ger mig någonting att komma hit varje dag. Om resten av veckan fortsätter såhär kommer jag vara mer än nöjd med min prao!
//Pauline
Dötid
När jag 9.15 idag kom fram till Munken var det fullt i serveringen. Så jag fick direkt börja plocka disk och torka bord. Men efter någon timme hade det lugnat ner sig och jag fick tillsammans med en annan prao gå och hämta några kopior till Monica i en affär längre upp på gatan. Det verkade som att vi bytte våra bullar och kakor vi hade fått med oss mot kopiorna, haha.
När vi kom tillbaka passade jag på att göra en stor macka till lunch. Har börjat tröttna på pirogerna jag ätit varje dag. De andra hängde på och vi fick en rolig lunch paus. Efter lunch kom det knappt några gäster som åt i serveringen och det fanns väldigt lite att göra. Så efter 2,5 timmars arbete varav 1/2 timme gick till att äta lunch fick jag åka hem. Det hade jag inget emot! ;)
Imorgon hoppas jag nästan att det är lite mer att göra så det inte blir så mycket dötid. //Pauline
Här är lite bilder av det jag försöker hålla fingrarna borta från på dagarna.
Ägare, arbetare, nyanställda och prao elever
Nu är det så mycket folk som kommer och går på Munken så jag har ingen koll på vilka alla är längre. Men jag tror att vi i dagsläget är 5 praktikanter som turas om att jobba för- och eftermiddag. Karin, som jag berättade om i fredags, är helt plötsligt försvunnen. Idag var det ännu en nyanställd tjej som heter Emma som jobbade. Moa är som tur var fortfarande kvar, skönt att det är nån man vet kan lite. Just nu känns det som att vi prao elever och alla nyanställda bara virrar omkring och frågar varandra vad vi ska göra.
Så idag blev det till att ta lite egna initiativ. Det blev till att göra lite grundsallad, plocka disk och göra mackor som saknades. Monica kom även och behövde hjälp med nån apparat som gjorde att man genom att trycka på en knapp och prata kunde kontakta varandra mellan kassan och köket. Jag och prao kollegan lyckades få den att funka utmärkt. Så nu är Munken lite high tech!
Imorgon jobbar jag förmiddag med den nya prao eleven. Då blir det till att visa hur allt fungerar!
Hasta luego! //Pauline
Moa, i en inte allt för seriös bild :)
Flickan i det här barnprogrammet som brukar gå på
disney channel var den första jag tänkte på när jag
träffade den nyanställde Emma. De såg lika dana ut
(bortsett från det rosa håret) och de lät lika dant.
Och jag vet, jag är TV skadad...
Sura och trevliga tanter i massor!
Jag kan sammanfatta min vecka som lärorik. Jag har träffat många nya människor. Både personal, andra prao elever och kunder. Jag har lärt mig att det finns en hel del jobbiga människor, som sura tanter som aldrig blir nöjda. Men även en hel del trevliga människor som kommer fram och pratar med en och undrar vem man är. All personal på munken har varit trevliga men bestämda, det gäller att göra rätt om man inte vill få onda blicken. Men jag ser fram emot nästa vecka och hoppas att den ska bli lika rolig och lärorik. Nu tar bloggen helg. Adios!
Söder Munken från insidan :)
Fin besök på Munken
Men när vi väl fick en kund var det inte vem som helst. Utan det var hiphopmusikern Petter som kom och skulle köpa tårta! Moa berättade att han hade varit där förut och att han i intervjuer har sagt att han gillar Södermunken. Måste säga att jag blev rätt förvånad när jag tittade upp och såg att det var Petter som jag skulle hjälpa att välja tårta. Tillslut blev det en marsipantårta, ganska oväntat faktiskt.
Moa berättade att även Mikael Persbrandt och Bengt Magnusson hade varit där tidigare gånger. Inte visste jag att Munken var ett kändisställe!
Eftersom det inte var så mycket folk senare på dagen heller fick vi gå hem vid halv fyra. Imorgon blir det däremot förmiddagspasset så då blir det till att städa kylskåpet igen. Noooo!
Petter :)
Petters tårta :)
Kaloribomber!
De praktikanter som jobbat på förmiddagen hade redan gjort rent båda kylskåpen för dagen. Tack gode gud! Vanan trogen kom även denna dag min prao kollega försent och jag fick snällt sitta och vänta på henne. Vi fick redan under början av dagen hjälpa kunder i butiken. Jag har nu lärt mig vad alla piroger innehåller och många kakors namn. Bra att veta!
Idag kunde jag inte hålla mig längre och var tvungen att smaka en kaloribomb gjord av maräng. Mycket god, men man tröttnade och efter ett tag blev den alldeles för söt. Det får bli till att testa nått nytt imorgon. Det är farligt att jobba på konditori!
Här är några av de tårtor som Munken säljer. Väldigt tjusiga! :)
Jag ♥ Skitiga kylskåp
Tisdag, denna dag skulle jag jobba förmiddagspasset 9.00-12.30 med en ny prao kollega. Även hon var försenad och jag fick liksom gårdagen börja arbeta själv. Jag fick order om att de båda stora kylskåpen skulle tömmas och rengöras noggrant. Anledningen sa dem var att man aldig kunde veta när hälsovårdsnämden skulle dyka upp. Detta ska jag tydligen göra varje morgon under dessa två veckor. Hur skitigt kan ett kylskåp bli på en dag?!
Efter två kylskåp, en micro och en hel servering rengjord kom den andra praktikanten. Men det skulle nog inte gått snabbare med hennes hjälp. Jag tror att hon redan innan hon kom dit hade börjat räkna ner tiden tills hon skulle få gå hem...
Under resten av dagen fick jag klippa tårtdekorationer, hämta saker från lagret, göra mackor och hjälpa kunder i butiken. Men dagens stora höjdpunkt var när jag fick svara i telefonen. Tyvärr hörde jag inte vad människan sa och fick lämna telefonen till chefen.
Tänkte passa på att berätta lite om vilka andra som jobbar på Södermunken.
- Monika Nenning: Min ryska handledare och ägare av "munken". Bestämd men trevlig.
- Jan Nenning: Gift med Monika. De äger företaget tillsammans.
- Moa: Anställd. Den som ger oss arbetsuppgifter. Glad, trevlig och lättsam.
- Äldre damen: Monikas mamma. Tror hon inte kan svenska. Vet inte vad hon gör där.
Dessa personer tycker jag skapar en bra stämning som gör att jag trivs och känner mig välkommen!
//Pauline
Södermunken här kommer jag!
7:00 ringde klockan den första dagen på praon. Det var med glädje och en del nervositet jag lämnade huset för att börja min färd mot stan och min prao plats Konditori Södermunken. Jag hade förberett mig för färden med inköpt SL kort och en karta från Eniro. Med lite hjälp från min södervane vän Jennifer slog jag upp "munkens" dörrar vid tio slaget. Att komma på minuten första dagen hade mamma noga förklarat hur viktigt det var. Det hade nog däremot inte mina prao kollegors mammor berättat då de andra eleverna släntrade in en timme försenade. Då hade jag redan fått en genomgång av lagret, kylen, köket, serveringen och butiken. Det visade sig vara ett mycket större konditori än vad jag trott. Under förmiddagen visade mina trevliga handledare Moa och Monica hur man gjorde sallader och smörgåsar av olika typer och jag lärde mig en hel del nytt.
När klockan slagit halv tolv var det dags för lunchrast. Till lunch får vi välja mellan någon av konditoriets egenbakade piroger eller göra egna mackor. Testade en köttfärspirog idag, kan rekomenderas! Efter lunchen fortsatte jag med tidigare uppgifter. Första dagen på praon slutade vid 13.00. Än så länge känns allt bra och alla är trevliga. Imorgon ska jag jobba med ytterligare en ny prao elev. Det blir säkert roligt nu när man lärt sig hur allt fungerar och känner de flesta. Hoppas på att morgondagen blir lika lärorik! :) //Pauline
Södermunken från utsidan
