Paulines Blogg

Idag blev det till att springa i trappor hela dagen. Eftersom en av de två prao eleverna jag jobbade med idag är rädd för att det ska finnas råttor på lagret och den andra inte hittar fick jag ensam släpa cola-backar och matvaror upp och ner.

Eftersom det var sista dagen på praon idag tänkte jag göra en liten utvärdering. Alla som följt bloggen har förmodligen redan förstått att jag är nöjd med min prao. Och som tur är verkar alla nöjda med mig också.

Redan efter några dagar lärde jag mig att Monika gav en mycket ansvar och inte förklarade hur man skulle göra saker utan antog att man redan visste det. Så jag fick redan från början gå efter min känsla. Jag tror jag lärde mig väldigt mycket på just att själv få pröva mig fram tills jag klarade det och hela tiden ta egna initiativ. Förövrigt har jag lärt mig allt som det innebär att vara café biträde. Jag har lärt mig hur man handskas med kunder och kassan. Jag är nu även expert på hur man får kunderna att tycka att en macka eller sallad ser god ut. Det finns många knep! Men framförallt, jag lärt mig helheten av att varje dag gå upp och arbeta. Visserligen har jag gjort det gratis nu, och jag kan inte påstå att jag har ett allt för tungt arbete. Men ändå är jag helt slut när jag kommer hem på dagarna. Och att behöva sitta på ett trångt tåg varje morgon när man i vanliga fall tar en uppfriskande promenad (jag kommer se det som det från och med nu) är inget jag föredrar.

Det är med sorg jag lämnar Södermunken och beger mig tillbaka till skolans värd. Men det är förhoppningsvis inte sista gången jag slår upp Munkens dörrar på morgonen. Monika var nämligen så nöjd med mitt arbete att hon absolut ville att jag ska jobba helger hos dem i vår och att jag mer än gärna även fick sommarjobba där. Jag antog erbjudandet med glädje och lovade att höra av mig.

Jag är tacksam till alla arbetande på Södermunken som varit väldigt lättsamma och trevliga. Jag har känt mig mycket välkommen och har haft det grymt roligt. De bildar tillsammns en bra arbetsmiljö även fast det hela tiden kommer nya proa elever. Tack för dessa två veckor!

//Pauline

Näst sista dagen på praon och jag var ensam prao. Ganska skönt faktiskt! Jag fick fortsätta med samma uppgifter som under tidigare dagar. Runt elva tiden kikade mina föräldrar in och tog sig en macka och tårtbit. Då var det upp till bevis för mig att visa att jag lärt mig under veckorna! :)

Munkens histora:
Redan vid första intrycket tyckte jag Södermunken verkade som ett gammalt mysigt café. Och jag misstog mig inte, Munken har nämligen funnits på söder sedan 1926 (!). Med undantag för ett fåtal renoveringar har det bevarats i samma skick sedan dess. Det är lite spännande att lyssna på de gamla tanter och farbrödrar som kommer in och berättar att de har andlat på munken i 50 år. Monika och Janne har ägt munken sedan 15 år och försökt skapa en bra blandning av det gamla och det nya. Vilket de värkar ha lyckats med om man tittar på cafés popularitet och vilken åldersblandning det är.

          
            "Gud skapade kvinnan och mannen. Vem skapade munken?
           vad är en munk! -Manlig medlem av klosterorden. -Flottyrkokt
            bakverk av vetemjöl. -Kaj Munk 1898-1944. Dansk författare
           och präst på Jylland. -konditori Munken som startade 1926 på
                   renstiernas gata 19 på södermalm i Stockhom."

Så har andra prao veckan startat. Ska bli kul att se om jag får ta ytterligare lite mer ansvar och göra svårare saker. Dagen började 9.30 och visade sig bli längre än förväntat eftersom vi endast var två prao elever fram till klockan två, då två andra dök upp 1,5h försenade. Men jag ska inte klaga, får vara glad att de dök upp iallafall.

Nu är det så mycket folk som kommer och går på Munken så jag har ingen koll på vilka alla är längre. Men jag tror att vi i dagsläget är 5 praktikanter som turas om att jobba för- och eftermiddag. Karin, som jag berättade om i fredags, är helt plötsligt försvunnen. Idag var det ännu en nyanställd tjej som heter Emma som jobbade. Moa är som tur var fortfarande kvar, skönt att det är nån man vet kan lite. Just nu känns det som att vi prao elever och alla nyanställda bara virrar omkring och frågar varandra vad vi ska göra.

Så idag blev det till att ta lite egna initiativ. Det blev till att göra lite grundsallad, plocka disk och göra mackor som saknades. Monica kom även och behövde hjälp med nån apparat som gjorde att man genom att trycka på en knapp och prata kunde kontakta varandra mellan kassan och köket. Jag och prao kollegan lyckades få den att funka utmärkt. Så nu är Munken lite high tech!

Imorgon jobbar jag förmiddag med den nya prao eleven. Då blir det till att visa hur allt fungerar!

Hasta luego! //Pauline


                  
                             Moa, i en inte allt för seriös bild :)

                    
                  Flickan i det här barnprogrammet som brukar gå på
                  disney channel var den första jag tänkte på när jag
                  träffade den nyanställde Emma. De såg lika dana ut 
                    (bortsett från det rosa håret) och de lät lika dant. 
                              Och jag vet, jag är TV skadad...

Sista dagen på första prao veckan är avklarad. Idag jobbade jag tillsammans med Karin, som är nyanställd här på munken. Eftersom det bara var hennes andra dag blev det lite ombytta roller och det var jag som fick visa henne hur man gjorde olika röror, sallader och mackor. Hon var jätte trevlig och under lunch rasten märkte vi att vi har mycket gemensamt. Vi båda gillar sport, i hennes fall var det kampsport som gäller. Hon berättade att hon snart ska iväg och vara med på EM. Eftersom min prao kollega inte dök upp idag var det vi två som fick hjälpas åt att diska, servera och göra mat. Det var roligt och min korta dag gick väldigt snabbt. Så vid kvart över ett lämnade jag munken och begav mig hemmåt.

Jag kan sammanfatta min vecka som lärorik. Jag har träffat många nya människor. Både personal, andra prao elever och kunder. Jag har lärt mig att det finns en hel del jobbiga människor, som sura tanter som aldrig blir nöjda. Men även en hel del trevliga människor som kommer fram och pratar med en och undrar vem man är. All personal på munken har varit trevliga men bestämda, det gäller att göra rätt om man inte vill få onda blicken. Men jag ser fram emot nästa vecka och hoppas att den ska bli lika rolig och lärorik. Nu tar bloggen helg. Adios!


                 
                                                   Söder Munken från insidan :)

Torsdag, även idag jobbade jag eftermiddagspasset och började vid 12.00. Hela dagen var lugn med lite gäster och därför väldigt lite att göra. Vi fick plocka disk när det behövdes, fylla på nytt kaffe när det behövdes, hjälpa kunder när det behövdes och svara i telefon när det behövdes. Vilket var väldigt sällan. Jag hade då istället god tid på mig att smaka en väldigt god chocklad tårta och olika kakor. Mums!

Men när vi väl fick en kund var det inte vem som helst. Utan det var hiphopmusikern Petter som kom och skulle köpa tårta! Moa berättade att han hade varit där förut och att han i intervjuer har sagt att han gillar Södermunken. Måste säga att jag blev rätt förvånad när jag tittade upp och såg att det var Petter som jag skulle hjälpa att välja tårta. Tillslut blev det en marsipantårta, ganska oväntat faktiskt.

Moa berättade att även Mikael Persbrandt och Bengt Magnusson hade varit där tidigare gånger. Inte visste jag att Munken var ett kändisställe!

Eftersom det inte var så mycket folk senare på dagen heller fick vi gå hem vid halv fyra. Imorgon blir det däremot förmiddagspasset så då blir det till att städa kylskåpet igen. Noooo!

                    
                                                              Petter :)
 
                
                                                       Petters tårta :)