Adjö Munken, för nu
Idag blev det till att springa i trappor hela dagen. Eftersom en av de två prao eleverna jag jobbade med idag är rädd för att det ska finnas råttor på lagret och den andra inte hittar fick jag ensam släpa cola-backar och matvaror upp och ner.
Eftersom det var sista dagen på praon idag tänkte jag göra en liten utvärdering. Alla som följt bloggen har förmodligen redan förstått att jag är nöjd med min prao. Och som tur är verkar alla nöjda med mig också.
Redan efter några dagar lärde jag mig att Monika gav en mycket ansvar och inte förklarade hur man skulle göra saker utan antog att man redan visste det. Så jag fick redan från början gå efter min känsla. Jag tror jag lärde mig väldigt mycket på just att själv få pröva mig fram tills jag klarade det och hela tiden ta egna initiativ. Förövrigt har jag lärt mig allt som det innebär att vara café biträde. Jag har lärt mig hur man handskas med kunder och kassan. Jag är nu även expert på hur man får kunderna att tycka att en macka eller sallad ser god ut. Det finns många knep! Men framförallt, jag lärt mig helheten av att varje dag gå upp och arbeta. Visserligen har jag gjort det gratis nu, och jag kan inte påstå att jag har ett allt för tungt arbete. Men ändå är jag helt slut när jag kommer hem på dagarna. Och att behöva sitta på ett trångt tåg varje morgon när man i vanliga fall tar en uppfriskande promenad (jag kommer se det som det från och med nu) är inget jag föredrar.
Det är med sorg jag lämnar Södermunken och beger mig tillbaka till skolans värd. Men det är förhoppningsvis inte sista gången jag slår upp Munkens dörrar på morgonen. Monika var nämligen så nöjd med mitt arbete att hon absolut ville att jag ska jobba helger hos dem i vår och att jag mer än gärna även fick sommarjobba där. Jag antog erbjudandet med glädje och lovade att höra av mig.
Jag är tacksam till alla arbetande på Södermunken som varit väldigt lättsamma och trevliga. Jag har känt mig mycket välkommen och har haft det grymt roligt. De bildar tillsammns en bra arbetsmiljö även fast det hela tiden kommer nya proa elever. Tack för dessa två veckor!
//Pauline
Eftersom det var sista dagen på praon idag tänkte jag göra en liten utvärdering. Alla som följt bloggen har förmodligen redan förstått att jag är nöjd med min prao. Och som tur är verkar alla nöjda med mig också.
Redan efter några dagar lärde jag mig att Monika gav en mycket ansvar och inte förklarade hur man skulle göra saker utan antog att man redan visste det. Så jag fick redan från början gå efter min känsla. Jag tror jag lärde mig väldigt mycket på just att själv få pröva mig fram tills jag klarade det och hela tiden ta egna initiativ. Förövrigt har jag lärt mig allt som det innebär att vara café biträde. Jag har lärt mig hur man handskas med kunder och kassan. Jag är nu även expert på hur man får kunderna att tycka att en macka eller sallad ser god ut. Det finns många knep! Men framförallt, jag lärt mig helheten av att varje dag gå upp och arbeta. Visserligen har jag gjort det gratis nu, och jag kan inte påstå att jag har ett allt för tungt arbete. Men ändå är jag helt slut när jag kommer hem på dagarna. Och att behöva sitta på ett trångt tåg varje morgon när man i vanliga fall tar en uppfriskande promenad (jag kommer se det som det från och med nu) är inget jag föredrar.
Det är med sorg jag lämnar Södermunken och beger mig tillbaka till skolans värd. Men det är förhoppningsvis inte sista gången jag slår upp Munkens dörrar på morgonen. Monika var nämligen så nöjd med mitt arbete att hon absolut ville att jag ska jobba helger hos dem i vår och att jag mer än gärna även fick sommarjobba där. Jag antog erbjudandet med glädje och lovade att höra av mig.
Jag är tacksam till alla arbetande på Södermunken som varit väldigt lättsamma och trevliga. Jag har känt mig mycket välkommen och har haft det grymt roligt. De bildar tillsammns en bra arbetsmiljö även fast det hela tiden kommer nya proa elever. Tack för dessa två veckor!
//Pauline
Kommentarer
Postat av: Johanna
Grattis till anställningen! :D
Postat av: Pallo
Haha, tackar :)
Postat av: Britta
Det har varit jätttekul att läsa din blogg varje dag. Jag kommer sakna det. Du har verkligen ansträngt dig och fått med mycke olika saker. Proffsigt. Jag är SÅ stolt över dig. Puss från mamsen.
Trackback
